Get You A Man Who Can Do Both: Bergfeldt å Bianca i helgen. Hoppas det smakar (hockeypulver) 🕵️♂️🖤
Get You A Man Who Can Do Both: Bergfeldt å Bianca i helgen. Hoppas det smakar (hockeypulver) 🕵️♂️🖤
Det vankandes äventyrsbad. Jag blev väckt innan Gud fader tänt lampan utanför och åt några knastriga cornflakes som var vad som serverades efter att budet gått ut att Tony Tiger var ute efter att mörda barn med vitt socker. Snart hamnade jag i en buss tillsammans med hela skolan vilket inte var många, då vi var en liten friskola där ”fri” stod för ”frikostigt med astmatiker”. Dom lokala busarna var med: Boxar’n, Boxalainen (finska Boxar’n), Hasse-CP, Dubbel-John och TypGrek. Dom var antagligen helt vanliga killar men för oss var dom mördare. Jag och min enda kompis Pontus satt långt fram i bussen för att kunna gömma oss bakom frökens pattar om orkanen längst bak skulle börja leta sig framåt. Det var ett vindskydd som hette duga (och Ann-Britt). Väl i omklädningsrummet värmde Boxalainen snalen med hårtorken som satt fastmonterad på tegelväggen som en fattig nästkusin till R2D2. Sen: vattenrutschbana och enda sättet att komma förbi grusets hastighet var att dra ner badbyxorna för att låna fart av skinkornas glatta glid. Hasses röv var stor som två paffa pilatesbollar och dessutom basturökt från födseln så han gled iväg rakt in i ett hål i tiden för att aldrig synas till igen. Mitt i badhuset fanns en ström som gick runt runt som en flytande karusell och i den rådde inte Genèvekonventionen. Jag uppfylldes av nåt slags kritat mod och gav mig in i krigszonen. Boxar’n stod bakom sitt vanliga hörn och slog förbiflytande med öppen handflata rätt i näsgången. Jag tog listigt det andra hållet och smög upp bakom honom och drog upp hans badbyxor tills dom blev hans hatt. Väl medveten om att jag hade signerat min egen dödsdom med tatueringspenna flydde jag till havs. Boxar’n visslade ihop resten av kebabpatrullen varpå dom jagade mig till världens ände. När Boxar’n väl fick tag i mig efter vad som kändes som en hel Dramatenskådespelares sommarprat hade han glömt varför han var arg så det blev blott en trött turbotutte. Därefter väntade varma chips och Slush i wobbliga plaststolar som tedde sig närmre golvet än röven. Det här var ett liv vi hade kunnat vänja oss vid.
Det är nåt när snön lägger sig som ett bulligt hotelltäcke över världen som ger mig en mental karatespark raka vägen till ett klassiskt jullov. 11 år och redo för allt men helst ingenting. Ens förmyndare bara lediga på Jesus Krister själva namnsdag. Två ostörda veckor av Worms World Party, Nirvana på brännskiva gastandes ur cd-växlaren. Diet: Nisses senap rakt ur burken och nån sån Freewayjulmust pappa köpt på Kalkali livs som smakade ond bråd död längs tysk motorväg. Man hade nån ”kompis” som man bara hängde med varje dag just det lovet. En ett år äldre kille vars mamma var från USA och ledde aerobicspass iklädd grisrosa baddräkt nere i centrum och rökte mentolcigg i bilen. Jag och lovpolaren satt framför MTV och väntade på Nellys Dilemma. När den kom efter tre timmar satt vi bara och blängde som kloaksorkar som fått nos på två veckor gammal kebabrulle som vart inne i en VVS-montör och vänt. Sen gick vi ut till backen med min rostiga snowracer och vi var äldst och därmed kungar och du styrde och jag satt bakom tätt och det hade nästan känts romantiskt om jag inte hade haft med mina grusfyllda isbollar som jag lattjade iväg på intet ont anande dagisbarn som förlorade kontrollen om sina pulkor och körde rakt in i elskåp som exploderade bakom oss i tanken. Vid botten av backen bodde skolans rektor Egon Hedeberg. 400 år gammal redan 80-talet. 1880-talet. Han var En man som hette Ove om Ove hade hetat Hitler och tänt av på skumbananer och kranskommunskokain samma dag. Vi lät snowracern glida in sista biten på hans uppfart som var skottad med autistnazistisk precision. Efter bara sekunder slogs dörren upp och där stod han: General Surfitta, återuppstånden från dom fetedöda, iklädd bara sin morgonsarkofag, med en blodåder bultande i pannan som en anakonda fångad inuti en förhud. ”Era glosögda horungar! Jag ska flå er levande och göra barnkroppkakor av er!” Han tog sats mot oss men det fanns ungerska modem på den här tiden som var snabbare. Vi reste oss helt zonkade av skräck och började kubba hemåt med snowracern som en poliotax efter oss i snöret. Vi tittade på varandra. Jag såg alla tänder i din käft. Vi levde. Att ha stått i dödens tambur hade påmint oss det.
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Med detta bistra bildspel vill jag meddela er att ni är HELT SJUKA inuti och runt huvudet! Gbg och Sthlm, framstjärt och bara stjärt, är slutsålt igen å jag vill avsluta det här äventyret med en pangsmäll… i ett brunt dis av knallpulver och kaliber vit. Därför vill jag lura in er på Partille Arena fredag 10 mars för en kväll att glömma pga FÖR ROLIG FÖR ATT HANTERA. Partille e ju kranskommunernas huvudstad, den grå livmodern som allt bra en gång kröp fram ur: Casper Janebrink, Elena Paparazzi, Skogaholms Limp Bizkit; LOK, min fru är fanimej därifrån och hon kan både gå och tala samtidigt. Luktar svingott när hon duschat. Om man av nån outgrundlig anledning skulle ogilla Partille för det var dumt mot en när man var liten, kan man se det som att jag är där och straffar dom med min 90 minuter långa föreläsning om att det inte va så jävla roligt borta i Kungälv heller. En sån här sak blir bara legendarisk om ingen kommer eller om alla kommer och det bestämmer ju ni. Biljetter släpps imon kl 11 på min hemsida. När dom är slut är det slut. Då lämnar jag er till den totala tystnaden samt Dobidoo. PS. Inga av artisterna på bilderna kommer TYVÄRR. Men annat löst folk jag har hotat kommer dyka upp ur smärre lådor å säga saker. Killarna på första bilden kommer dock och kollar. PS2. Just det jag kör en sista på Chinateatern också 8 mars jag vet ingenting om den förutom att den är vagt kinesisk? Ha d 🕵️♂️🖤
Här är en bild på mig för att påminna er om att min roman nu finns som ljudbok ÖVERJÄVLA allt, inläst av mig, klippt å proddad av @niklasrunsten genom bästa förlaget @kaunitzolsson Den blev kul! Finare om nån annan säger det men nu e det bara jag här! Länk i bio
Hej jag ville bara tacka för min klang och jubelidiot-föreställning i kranskommunernas huvudstad Partille för exakt sju dagar sedan. Dom jag vill tacka mest är @kickiskicks @ciccistenborg och @karinlondre. Dom enda kvinnorna jag känner men det är ju inte riktigt sant för jag känner inte Cicci så bra (ÄN). Kicki har turnélett skojat skött ljud och ljus och haft många olika hårfärger. Cicci har producerat hela schabraket och är en glipa ordning i världens ridå av kaos. Karin har åkt med på turnén och dessutom orkat vara ihop med någon som jobbar med stand-up i sju år. Det är som att dejta en på samma gång folkilsk och kelsjuk åker- sork/gräsklippare. Trots dessa hjältar går ändå det största tacket ut till er som kom och såg någon av föreställningarna. Jag har Sveriges bästa publik och det är ert fel rakt igenom. Utan er hade jag varit en mycket märklig hemlös SOM HAR EN BOSTAD men ändå står på torget varje kväll och skriker saker bara han förstår. Det var skönt att slippa. Ha d gött så länge så hörs vi om det är nåt! 🖤🕵️♂️ P.S. Jag använde allas pressbilder för det här väl ändå press på nåt sätt? D.S.
Hej jag ville bara tacka för min klang och jubelidiot-föreställning i kranskommunernas huvudstad Partille för exakt sju dagar sedan. Dom jag vill tacka mest är @kickiskicks @ciccistenborg och @karinlondre. Dom enda kvinnorna jag känner men det är ju inte riktigt sant för jag känner inte Cicci så bra (ÄN). Kicki har turnélett skojat skött ljud och ljus och haft många olika hårfärger. Cicci har producerat hela schabraket och är en glipa ordning i världens ridå av kaos. Karin har åkt med på turnén och dessutom orkat vara ihop med någon som jobbar med stand-up i sju år. Det är som att dejta en på samma gång folkilsk och kelsjuk åker- sork/gräsklippare. Trots dessa hjältar går ändå det största tacket ut till er som kom och såg någon av föreställningarna. Jag har Sveriges bästa publik och det är ert fel rakt igenom. Utan er hade jag varit en mycket märklig hemlös SOM HAR EN BOSTAD men ändå står på torget varje kväll och skriker saker bara han förstår. Det var skönt att slippa. Ha d gött så länge så hörs vi om det är nåt! 🖤🕵️♂️ P.S. Jag använde allas pressbilder för det här väl ändå press på nåt sätt? D.S.
Hej jag ville bara tacka för min klang och jubelidiot-föreställning i kranskommunernas huvudstad Partille för exakt sju dagar sedan. Dom jag vill tacka mest är @kickiskicks @ciccistenborg och @karinlondre. Dom enda kvinnorna jag känner men det är ju inte riktigt sant för jag känner inte Cicci så bra (ÄN). Kicki har turnélett skojat skött ljud och ljus och haft många olika hårfärger. Cicci har producerat hela schabraket och är en glipa ordning i världens ridå av kaos. Karin har åkt med på turnén och dessutom orkat vara ihop med någon som jobbar med stand-up i sju år. Det är som att dejta en på samma gång folkilsk och kelsjuk åker- sork/gräsklippare. Trots dessa hjältar går ändå det största tacket ut till er som kom och såg någon av föreställningarna. Jag har Sveriges bästa publik och det är ert fel rakt igenom. Utan er hade jag varit en mycket märklig hemlös SOM HAR EN BOSTAD men ändå står på torget varje kväll och skriker saker bara han förstår. Det var skönt att slippa. Ha d gött så länge så hörs vi om det är nåt! 🖤🕵️♂️ P.S. Jag använde allas pressbilder för det här väl ändå press på nåt sätt? D.S.
Hej jag ville bara tacka för min klang och jubelidiot-föreställning i kranskommunernas huvudstad Partille för exakt sju dagar sedan. Dom jag vill tacka mest är @kickiskicks @ciccistenborg och @karinlondre. Dom enda kvinnorna jag känner men det är ju inte riktigt sant för jag känner inte Cicci så bra (ÄN). Kicki har turnélett skojat skött ljud och ljus och haft många olika hårfärger. Cicci har producerat hela schabraket och är en glipa ordning i världens ridå av kaos. Karin har åkt med på turnén och dessutom orkat vara ihop med någon som jobbar med stand-up i sju år. Det är som att dejta en på samma gång folkilsk och kelsjuk åker- sork/gräsklippare. Trots dessa hjältar går ändå det största tacket ut till er som kom och såg någon av föreställningarna. Jag har Sveriges bästa publik och det är ert fel rakt igenom. Utan er hade jag varit en mycket märklig hemlös SOM HAR EN BOSTAD men ändå står på torget varje kväll och skriker saker bara han förstår. Det var skönt att slippa. Ha d gött så länge så hörs vi om det är nåt! 🖤🕵️♂️ P.S. Jag använde allas pressbilder för det här väl ändå press på nåt sätt? D.S.
Det ordnades en bussresa till Nödinges vänort Ploërmel. Två nätter Paris på vägen. Jag, Olof och Antonio var, som vi sa ”på”. Vi kunde bli vilka vi ville för vi hade inte hunnit bli några andra än. Där det sitter en ryggsäck sedan satt bara pojkrygg. Väl framme i Paris luktade allting tusen år gamla sopor och nån slags blöt sten som man kan tänka sig att gravida kvinnor vill ha i munnen. Vi bodde på ett skabbigt hotell där bangladeshiska affärsmän satt och sov ifrån sina cigarretter i blankslitna skinnsoffor gjorda utav djur vi bara sett på Babar. Det var bara förmiddag när vi gav oss ut på stan. Män gick på alla fyra, hundar rökte cigg så filterlösa att dom kallade mammor för horor och tvärtom. Kvinnor i våra mammors ålder såg ut som urstigna ur handkrämsreklamer, indier på inlines. Uteserveringarna läckte ut i korsningarna som om som ställena hade ytspänning. Överallt äldre herrar till synes sena till ett Sherlock Holmes-cosplay. Vi gick och gick. Till skillnad från i GTA Vice City kunde inte världen ta slut. Den var en loop vi kunde vänja oss vid. Vi köpte cigg och öl. Desperata efter något som sa till oss att vi var vuxna. I det avsekulariserade landet vi kom från fanns inga riter kvar. Bara Antonio hade konfirmerat sig för att få en moped. Töntarna som ”fann Gud” på konfan behövde bara en tydligare pappa. Vi var den första generationen sen Magnus Ladulås var oskuld som skulle få det sämre än våra föräldrar. Det var en hemsk tanke för vi tyckte att vad dom hade fått var under all kritik. Altan och vänner som hette typ ”Åsa och Jörgen” med skärp-utmanande barn som andades genom näsan och pratade Pokémon. Farsans enda egentid var när han gick ut med soporna. Om det var allt skulle vi dö som själsligt avklippta mördarsniglar. Men nu gick vi där längs en glipa i kulissen. Som Janne Långbens husvagnssemester fast tvärtom: bakom den stålgrå industrifonden vi bar med oss inombords sken ett vitt ljus in. Paris. Vi kunde lätt försvinna här och slippa bli dom vi skulle bli. Och bara gudarna vi inte ens trodde på vet att vi försökte. Vi skulle aldrig se tillbaka för man kan inte se tillbaka på ingenting.
Det ordnades en bussresa till Nödinges vänort Ploërmel. Två nätter Paris på vägen. Jag, Olof och Antonio var, som vi sa ”på”. Vi kunde bli vilka vi ville för vi hade inte hunnit bli några andra än. Där det sitter en ryggsäck sedan satt bara pojkrygg. Väl framme i Paris luktade allting tusen år gamla sopor och nån slags blöt sten som man kan tänka sig att gravida kvinnor vill ha i munnen. Vi bodde på ett skabbigt hotell där bangladeshiska affärsmän satt och sov ifrån sina cigarretter i blankslitna skinnsoffor gjorda utav djur vi bara sett på Babar. Det var bara förmiddag när vi gav oss ut på stan. Män gick på alla fyra, hundar rökte cigg så filterlösa att dom kallade mammor för horor och tvärtom. Kvinnor i våra mammors ålder såg ut som urstigna ur handkrämsreklamer, indier på inlines. Uteserveringarna läckte ut i korsningarna som om som ställena hade ytspänning. Överallt äldre herrar till synes sena till ett Sherlock Holmes-cosplay. Vi gick och gick. Till skillnad från i GTA Vice City kunde inte världen ta slut. Den var en loop vi kunde vänja oss vid. Vi köpte cigg och öl. Desperata efter något som sa till oss att vi var vuxna. I det avsekulariserade landet vi kom från fanns inga riter kvar. Bara Antonio hade konfirmerat sig för att få en moped. Töntarna som ”fann Gud” på konfan behövde bara en tydligare pappa. Vi var den första generationen sen Magnus Ladulås var oskuld som skulle få det sämre än våra föräldrar. Det var en hemsk tanke för vi tyckte att vad dom hade fått var under all kritik. Altan och vänner som hette typ ”Åsa och Jörgen” med skärp-utmanande barn som andades genom näsan och pratade Pokémon. Farsans enda egentid var när han gick ut med soporna. Om det var allt skulle vi dö som själsligt avklippta mördarsniglar. Men nu gick vi där längs en glipa i kulissen. Som Janne Långbens husvagnssemester fast tvärtom: bakom den stålgrå industrifonden vi bar med oss inombords sken ett vitt ljus in. Paris. Vi kunde lätt försvinna här och slippa bli dom vi skulle bli. Och bara gudarna vi inte ens trodde på vet att vi försökte. Vi skulle aldrig se tillbaka för man kan inte se tillbaka på ingenting.
Det ordnades en bussresa till Nödinges vänort Ploërmel. Två nätter Paris på vägen. Jag, Olof och Antonio var, som vi sa ”på”. Vi kunde bli vilka vi ville för vi hade inte hunnit bli några andra än. Där det sitter en ryggsäck sedan satt bara pojkrygg. Väl framme i Paris luktade allting tusen år gamla sopor och nån slags blöt sten som man kan tänka sig att gravida kvinnor vill ha i munnen. Vi bodde på ett skabbigt hotell där bangladeshiska affärsmän satt och sov ifrån sina cigarretter i blankslitna skinnsoffor gjorda utav djur vi bara sett på Babar. Det var bara förmiddag när vi gav oss ut på stan. Män gick på alla fyra, hundar rökte cigg så filterlösa att dom kallade mammor för horor och tvärtom. Kvinnor i våra mammors ålder såg ut som urstigna ur handkrämsreklamer, indier på inlines. Uteserveringarna läckte ut i korsningarna som om som ställena hade ytspänning. Överallt äldre herrar till synes sena till ett Sherlock Holmes-cosplay. Vi gick och gick. Till skillnad från i GTA Vice City kunde inte världen ta slut. Den var en loop vi kunde vänja oss vid. Vi köpte cigg och öl. Desperata efter något som sa till oss att vi var vuxna. I det avsekulariserade landet vi kom från fanns inga riter kvar. Bara Antonio hade konfirmerat sig för att få en moped. Töntarna som ”fann Gud” på konfan behövde bara en tydligare pappa. Vi var den första generationen sen Magnus Ladulås var oskuld som skulle få det sämre än våra föräldrar. Det var en hemsk tanke för vi tyckte att vad dom hade fått var under all kritik. Altan och vänner som hette typ ”Åsa och Jörgen” med skärp-utmanande barn som andades genom näsan och pratade Pokémon. Farsans enda egentid var när han gick ut med soporna. Om det var allt skulle vi dö som själsligt avklippta mördarsniglar. Men nu gick vi där längs en glipa i kulissen. Som Janne Långbens husvagnssemester fast tvärtom: bakom den stålgrå industrifonden vi bar med oss inombords sken ett vitt ljus in. Paris. Vi kunde lätt försvinna här och slippa bli dom vi skulle bli. Och bara gudarna vi inte ens trodde på vet att vi försökte. Vi skulle aldrig se tillbaka för man kan inte se tillbaka på ingenting.
Jag anlände Falköping mitt på matta dagen och det var grått som när man vränger en termos. Jag gick in till en av stans tusentals nödvändiga barberare och frågade ifall dom mot svenska kronor kunde göra nåt åt den objudna dreadlock som bildats i min nacke utav år av vågrätt leverne långt från kam. Det fanns en minst rysk kvinna med giftrött hår och hyresrätt i Skara som kunde ta sig an uppdraget. Med en forntida häcksax klippte hon av allt som väste och surrade i nacken på mig. Jag gick ut på gatan. Skymningen hade smugit upp från under sitt brunnslock och allting såg ut som ett gammalt fotografi över nåt jag hade glömt. Jag följde en skylt mot centrum. Gata efter gata fulla av luft, tomma på människor. Där ansiktet borde ha suttit på dom artfränder jag väl mötte satt bara vag hud och fler frågor. Antingen är husen i Falköping väldigt fina eller så är kyrkorna mäkta fula men jag kunde omöjligt skilja dom åt när dom smög fram i drivor från alla kända väderstreck. På ett elskåp satt en lapp undertecknad några som kallade sig ”kväkarna”. Dom påstod att Jesus skulle komma tillbaka och göra kaos med oss. Det lät spännande. Efter ha gått i vad som kändes som minst två hela och rätt enformiga liv var jag framme vid stationen där jag hade börjat. Hade det rört sig om s.k. ”lureskyltar”? Hade inte Falköping ett centrum? Var stans skyltning ett sätt att påminna folk om att centrum alltid är där dom är… dom självupptagna jävlarna? Dagen hade ställt många frågor men på raden där man skulle skriva sitt svar var det vitt som 59,09 procent av tangenterna på ett vanligt piano. Jag satte mig på en bänk och väntade på Jesus. Snart skulle han väl komma och börja veva. Hota med att hämta sin farsa. Det hade kväkarna sagt. En för mig tidigare okänd sammanslutning groddjur, gissade jag.
Fotad av min ljudtekniker & turnéledare, det kreativa geniet @kickiskicks onådens år 2023 i Malmö
Det här är Tombola Podcast. Det är världens äldsta podd. Äldre än Kinesiska Muren (restaurangen inte muren). När podden startade hade gud ej ännu sagt VARDE LJUS. Ute var allt svart som rövhålet på en stingrocka. Häst och vagn låg fortfarande många år framför oss. Man tog sig fram genom att släpa sig fram med knytnävarna som ett institutionaliserat grotthärke. Camilla Läckberg var bara fjorton år gammal. Hennes pojkvän två. Tesla var ingen bil utan min granne. Vi spelade in podden genom att skrika den rakt ner i grottor och så samlades traktens byggarbetare och lyssnade till ekot. Babianer jagade Felix Herngren över Gärdet. Gamla stan hette bara ”stan”. Drottning Silvia gick runt iförd sin egen hud i ansiktet och skulle man ha mjölk i kaffet fick man jaga ikapp en get utpressa den grundligt. Bröd var inte uppfunnet. Inte heller salt. Bröd & Salt hette bara ” & ”. Hade lika många lokaler dock; stora slukhål var hundrade meter längs gator som bestod av jord som inte ens var stampad. Stampet uppfanns 1812 av Charles Stamp, en britt med damplår. Innan dess föll man in i koma när man diggade en låt. På Coldplays konserter var alla klarvakna. Ingvar Oldsberg hade afro. Afroman var en no hit wonder. Döden kom utan lie. Stod där med en rätt bra pinne och bad en barskt att säcka ihop så han kunde gå hem och titta på Andra avenyn som precis hade börjat sändas.
Vid åkerns slut Jag ankommer Åland tisdag förmiddag. Februari har dött. Färjan var ett flytande helvete. Horisontellt omfångsrika barnfamiljer från Älvkarleby drack Fanta i kläder det stod ”Juicy” på. Deras munljud fick mig att längta efter pistoler och tystheten i cykelkällare. På bussen från färjan är alla tysta. Förutom ett pojklag som ska spela cup. Hoppas vi vinner, säger en extra ful. Ni har redan förlorat, tänker jag. Dom skulle aldrig förstå. Alla förlorar vi något. Jag har förlorat. Först lite bara lite grann. Sedan allt. Utom en sak som jag ska ta hand om. Det är därför jag är här. När jag går av bussen förändras min andning. Som när man nattar ett barn och plötsligt hör att det sover. Som en radio som till slut hittar rätt frekvens. Jag är mitt eget hjärtas korrumperade kusk. Jag ska vinna tillbaka allt. Inte barnen kanske men något annat. Checkar in på Hotel Cikada. Det är som att vara utomlands förr i tiden. På den roliga tiden. Då jag fortfarande trodde på vad som helst. Jag håller mig på rummet tills mörkret lagt sig ute men lättat inne. Gatorna har inte människor. En vind springer i väg med en skylt från en hamburgerbar. Jag går in på Pub Ettan. En man utan framtänder men med polisonger fattar galoppen. Hela jäkla racet faktiskt. Något med ytspänning landar framför mig fastän jag öppnar munnen först för att dricka det. Gud, jag hade kunnat drunkna i drycker som denna. Den påhittade värmen i bröstet funkar lika bra som äkta vara. I stunden. Men är man inte alltid i stunden? Visst, man kan tänka på saker från förr och andra ska finnas sedan. Men det där är bara fåfänga försök att sprida ut allt ”nu” på en tidslinje. Det är bara rök och speglar. Livet är en åker där man bara är hela tiden. Nu, nu och nu. Några andra gäster kommer in. Jag tittar inte. Den enda människan jag inte är färdig med riktigt än, är jag. Dricker upp. Eller ner. Jag har en lång natts vandrande på dessa gator framför mig. I det första gryningsljuset ska jag nåla fast mig själv på evighetens anslagstavla. Visa dom jävlarna. Jag ska visa dom hur ingenting ser ut. Man hör någons piss träffa pissoarens plåt. Det låter som våld eller musik.
Vid åkerns slut Jag ankommer Åland tisdag förmiddag. Februari har dött. Färjan var ett flytande helvete. Horisontellt omfångsrika barnfamiljer från Älvkarleby drack Fanta i kläder det stod ”Juicy” på. Deras munljud fick mig att längta efter pistoler och tystheten i cykelkällare. På bussen från färjan är alla tysta. Förutom ett pojklag som ska spela cup. Hoppas vi vinner, säger en extra ful. Ni har redan förlorat, tänker jag. Dom skulle aldrig förstå. Alla förlorar vi något. Jag har förlorat. Först lite bara lite grann. Sedan allt. Utom en sak som jag ska ta hand om. Det är därför jag är här. När jag går av bussen förändras min andning. Som när man nattar ett barn och plötsligt hör att det sover. Som en radio som till slut hittar rätt frekvens. Jag är mitt eget hjärtas korrumperade kusk. Jag ska vinna tillbaka allt. Inte barnen kanske men något annat. Checkar in på Hotel Cikada. Det är som att vara utomlands förr i tiden. På den roliga tiden. Då jag fortfarande trodde på vad som helst. Jag håller mig på rummet tills mörkret lagt sig ute men lättat inne. Gatorna har inte människor. En vind springer i väg med en skylt från en hamburgerbar. Jag går in på Pub Ettan. En man utan framtänder men med polisonger fattar galoppen. Hela jäkla racet faktiskt. Något med ytspänning landar framför mig fastän jag öppnar munnen först för att dricka det. Gud, jag hade kunnat drunkna i drycker som denna. Den påhittade värmen i bröstet funkar lika bra som äkta vara. I stunden. Men är man inte alltid i stunden? Visst, man kan tänka på saker från förr och andra ska finnas sedan. Men det där är bara fåfänga försök att sprida ut allt ”nu” på en tidslinje. Det är bara rök och speglar. Livet är en åker där man bara är hela tiden. Nu, nu och nu. Några andra gäster kommer in. Jag tittar inte. Den enda människan jag inte är färdig med riktigt än, är jag. Dricker upp. Eller ner. Jag har en lång natts vandrande på dessa gator framför mig. I det första gryningsljuset ska jag nåla fast mig själv på evighetens anslagstavla. Visa dom jävlarna. Jag ska visa dom hur ingenting ser ut. Man hör någons piss träffa pissoarens plåt. Det låter som våld eller musik.
Vid åkerns slut Jag ankommer Åland tisdag förmiddag. Februari har dött. Färjan var ett flytande helvete. Horisontellt omfångsrika barnfamiljer från Älvkarleby drack Fanta i kläder det stod ”Juicy” på. Deras munljud fick mig att längta efter pistoler och tystheten i cykelkällare. På bussen från färjan är alla tysta. Förutom ett pojklag som ska spela cup. Hoppas vi vinner, säger en extra ful. Ni har redan förlorat, tänker jag. Dom skulle aldrig förstå. Alla förlorar vi något. Jag har förlorat. Först lite bara lite grann. Sedan allt. Utom en sak som jag ska ta hand om. Det är därför jag är här. När jag går av bussen förändras min andning. Som när man nattar ett barn och plötsligt hör att det sover. Som en radio som till slut hittar rätt frekvens. Jag är mitt eget hjärtas korrumperade kusk. Jag ska vinna tillbaka allt. Inte barnen kanske men något annat. Checkar in på Hotel Cikada. Det är som att vara utomlands förr i tiden. På den roliga tiden. Då jag fortfarande trodde på vad som helst. Jag håller mig på rummet tills mörkret lagt sig ute men lättat inne. Gatorna har inte människor. En vind springer i väg med en skylt från en hamburgerbar. Jag går in på Pub Ettan. En man utan framtänder men med polisonger fattar galoppen. Hela jäkla racet faktiskt. Något med ytspänning landar framför mig fastän jag öppnar munnen först för att dricka det. Gud, jag hade kunnat drunkna i drycker som denna. Den påhittade värmen i bröstet funkar lika bra som äkta vara. I stunden. Men är man inte alltid i stunden? Visst, man kan tänka på saker från förr och andra ska finnas sedan. Men det där är bara fåfänga försök att sprida ut allt ”nu” på en tidslinje. Det är bara rök och speglar. Livet är en åker där man bara är hela tiden. Nu, nu och nu. Några andra gäster kommer in. Jag tittar inte. Den enda människan jag inte är färdig med riktigt än, är jag. Dricker upp. Eller ner. Jag har en lång natts vandrande på dessa gator framför mig. I det första gryningsljuset ska jag nåla fast mig själv på evighetens anslagstavla. Visa dom jävlarna. Jag ska visa dom hur ingenting ser ut. Man hör någons piss träffa pissoarens plåt. Det låter som våld eller musik.
