Gina Dirawi Instagram – Jag har alltid olivolja i mitt badrumsskåp. Det är min farmor Fatimas fel. När jag var liten brukade hon tvinga mig titta på medan hon oljade håret och flätade olivoljeflätor. Oljan läker allt, sa hon. Också det som gör ont. De hade kvinnorna innan henne vittnat om. Fatimas lägenhet i Sundsvall var ett heligt tempel tillägnat olivolja. Små fat, bräddfulla av flytande guld,prydde varje vrå, och medan hon följde världens händelser på TV:n såg jag olivoljeflätorna få liv. De vävde en historia om en ung tjej vars svett och arbete färgade olivlundarna. Om nätter tillbringade under olivträdens stjärnbelysta himlavalv. I varje droppe såg Fatima ett kalejdoskop av minnen, ett helt universum osynligt för mina ögon, och som liten flicka grep jag desperat tag vid varje tillfälle att se henne måla liv i de delar som redan då fattades mig. Häromdagen stod jag och oljade håret i över två timmar. Det kanske låter överdrivet, men sen hösten har tiden jag spenderat med oljorna ökat. Minuter har förvandlats till timmar. Jag smörjer och smörjer, kroppen och håret. Kammar och flätar, och tänker på henne. På allt hon fick säga och allt som tystades ner. På hur hon fick sörja och hur hon förnekades sin sorg. På allt som togs ifrån henne och allt hon vann, och hur jag ser konturerna av henne även i det här: Att se klipp på youtube på sitt hemland och längta, titta på olivolja och längta, fläta sitt hår och längta. Jag är så jävla trött på att längta. Trots det återvänder jag till oljan och flätorna. I varje drag ger jag liv till en historia och ett arv som världen envist försöker tysta ner. Det blir ett litet manifest, som bara jag kan se. En tyst handling som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden, som tydligen ska läka de allra djupaste såren. Ibland undrar jag om Fatima visste om att hon förberedde mig för de dagar då jag skulle behöva det som mest. Ritualer som läker det onda, det har jag farmor att tacka för🤍 📸: @daniel_stigefelt