Home Actress Gina Dirawi HD Instagram Photos and Wallpapers March 2024 Gina Dirawi Instagram - På nyårsafton hade jag den stora äran att hålla nyårstalet i min kära hemstad Sundsvall som fyllde 400 år, och hylla dess historia. När jag stod där & kollade ut över folkhavet kunde jag inte sluta tänka på min farfar Chaher som kom till Sundsvall i januari 1991, nån månad efter att jag föddes. Min pappa berättade att farfar var så lycklig över att komma till Sundsvall för kranarna hade varm och kallvatten. ”Tänk, bara man vrider så kommer det ut, det är som paradiset.” Han och farmor Fatima hade en liten konolilott vid Haga. De älskade den lotten och ville alltid spendera så mycket tid där. ”Ska vi åka till jorden?” brukade dom säga,och tvingade oss alla att följa med. Jag minns att det fanns en friggebod som luktade surt& jord. Jag brukade sitta där i en skottkärra, räkna krattorna & spindelnäten medan mina släktingar satt utanför och knaprade på solrosfrön & jämförde vem som hade bäst grödor. ”Nu går vi”, gnällde jag alltid tillslut. ”jag orkar inte mer.” ”Finns det något bättre än att få plantera i sin egen jord?”, sa farfar och sträckte upp några jordiga zucchinis mot solen.”Kolla så vackert”. ”Du kan ju bara köpa dom från Coop”, mumlade jag. ”Finns i vilken affär som helst”. ”Det är inte samma sak.”, sa farfar, ”Inget slår ens egen jord”. Väl hemma i lägenheten slog sig alla ner framför den stora tvn. Bakom stod ett trettiotal växter som fyllde en fjärdedel av vardagsrummet. Vissa var i krukor, andra i vita grekisk-youghurt behållare. Några år senare skulle en till behållare adderas. En i glas, som innehöll jord som farfar hämtat hem från sin hemby Loubiye 60 år efter att han tvingats därifrån. Han sa att han ville begravas med den jorden. På hans begravning hällde vi den Palestinska jorden över den svenska. Det var vackert och sorgligt på samma gång. Under talets gång insåg jag hur tacksam jag är för min hemstad. Det är traumatiserande att tvingas lämna sitt hem, bli rotlös. Sundsvall gav min familj chansen att slå rot igen. När jag kom ner i folkhavet & såg min familj blev jag tårögd. Jag kom dit för att hylla 400 år av Sundsvalls historia, och slogs plötsligt av hur jag och min släkt föralltid är en del av den, och den av oss❤️

Gina Dirawi Instagram – På nyårsafton hade jag den stora äran att hålla nyårstalet i min kära hemstad Sundsvall som fyllde 400 år, och hylla dess historia. När jag stod där & kollade ut över folkhavet kunde jag inte sluta tänka på min farfar Chaher som kom till Sundsvall i januari 1991, nån månad efter att jag föddes. Min pappa berättade att farfar var så lycklig över att komma till Sundsvall för kranarna hade varm och kallvatten. ”Tänk, bara man vrider så kommer det ut, det är som paradiset.” Han och farmor Fatima hade en liten konolilott vid Haga. De älskade den lotten och ville alltid spendera så mycket tid där. ”Ska vi åka till jorden?” brukade dom säga,och tvingade oss alla att följa med. Jag minns att det fanns en friggebod som luktade surt& jord. Jag brukade sitta där i en skottkärra, räkna krattorna & spindelnäten medan mina släktingar satt utanför och knaprade på solrosfrön & jämförde vem som hade bäst grödor. ”Nu går vi”, gnällde jag alltid tillslut. ”jag orkar inte mer.” ”Finns det något bättre än att få plantera i sin egen jord?”, sa farfar och sträckte upp några jordiga zucchinis mot solen.”Kolla så vackert”. ”Du kan ju bara köpa dom från Coop”, mumlade jag. ”Finns i vilken affär som helst”. ”Det är inte samma sak.”, sa farfar, ”Inget slår ens egen jord”. Väl hemma i lägenheten slog sig alla ner framför den stora tvn. Bakom stod ett trettiotal växter som fyllde en fjärdedel av vardagsrummet. Vissa var i krukor, andra i vita grekisk-youghurt behållare. Några år senare skulle en till behållare adderas. En i glas, som innehöll jord som farfar hämtat hem från sin hemby Loubiye 60 år efter att han tvingats därifrån. Han sa att han ville begravas med den jorden. På hans begravning hällde vi den Palestinska jorden över den svenska. Det var vackert och sorgligt på samma gång. Under talets gång insåg jag hur tacksam jag är för min hemstad. Det är traumatiserande att tvingas lämna sitt hem, bli rotlös. Sundsvall gav min familj chansen att slå rot igen. När jag kom ner i folkhavet & såg min familj blev jag tårögd. Jag kom dit för att hylla 400 år av Sundsvalls historia, och slogs plötsligt av hur jag och min släkt föralltid är en del av den, och den av oss❤️

Gina Dirawi Instagram - På nyårsafton hade jag den stora äran att hålla nyårstalet i min kära hemstad Sundsvall som fyllde 400 år, och hylla dess historia. När jag stod där & kollade ut över folkhavet kunde jag inte sluta tänka på min farfar Chaher som kom till Sundsvall i januari 1991, nån månad efter att jag föddes. Min pappa berättade att farfar var så lycklig över att komma till Sundsvall för kranarna hade varm och kallvatten. ”Tänk, bara man vrider så kommer det ut, det är som paradiset.” Han och farmor Fatima hade en liten konolilott vid Haga. De älskade den lotten och ville alltid spendera så mycket tid där. ”Ska vi åka till jorden?” brukade dom säga,och tvingade oss alla att följa med. Jag minns att det fanns en friggebod som luktade surt& jord. Jag brukade sitta där i en skottkärra, räkna krattorna & spindelnäten medan mina släktingar satt utanför och knaprade på solrosfrön & jämförde vem som hade bäst grödor. ”Nu går vi”, gnällde jag alltid tillslut. ”jag orkar inte mer.” ”Finns det något bättre än att få plantera i sin egen jord?”, sa farfar och sträckte upp några jordiga zucchinis mot solen.”Kolla så vackert”. ”Du kan ju bara köpa dom från Coop”, mumlade jag. ”Finns i vilken affär som helst”. ”Det är inte samma sak.”, sa farfar, ”Inget slår ens egen jord”. Väl hemma i lägenheten slog sig alla ner framför den stora tvn. Bakom stod ett trettiotal växter som fyllde en fjärdedel av vardagsrummet. Vissa var i krukor, andra i vita grekisk-youghurt behållare. Några år senare skulle en till behållare adderas. En i glas, som innehöll jord som farfar hämtat hem från sin hemby Loubiye 60 år efter att han tvingats därifrån. Han sa att han ville begravas med den jorden. På hans begravning hällde vi den Palestinska jorden över den svenska. Det var vackert och sorgligt på samma gång. Under talets gång insåg jag hur tacksam jag är för min hemstad. Det är traumatiserande att tvingas lämna sitt hem, bli rotlös. Sundsvall gav min familj chansen att slå rot igen. När jag kom ner i folkhavet & såg min familj blev jag tårögd. Jag kom dit för att hylla 400 år av Sundsvalls historia, och slogs plötsligt av hur jag och min släkt föralltid är en del av den, och den av oss❤️

Gina Dirawi Instagram – På nyårsafton hade jag den stora äran att hålla nyårstalet i min kära hemstad Sundsvall som fyllde 400 år, och hylla dess historia.

När jag stod där & kollade ut över folkhavet kunde jag inte sluta tänka på min farfar Chaher som kom till Sundsvall i januari 1991, nån månad efter att jag föddes.

Min pappa berättade att farfar var så lycklig över att komma till Sundsvall för kranarna hade varm och kallvatten. ”Tänk, bara man vrider så kommer det ut, det är som paradiset.”

Han och farmor Fatima hade en liten konolilott vid Haga. De älskade den lotten och ville alltid spendera så mycket tid där.
”Ska vi åka till jorden?” brukade dom säga,och tvingade oss alla att följa med.

Jag minns att det fanns en friggebod som luktade surt& jord. Jag brukade sitta där i en skottkärra, räkna krattorna & spindelnäten medan mina släktingar satt utanför och knaprade på solrosfrön & jämförde vem som hade bäst grödor.

”Nu går vi”, gnällde jag alltid tillslut. ”jag orkar inte mer.”

”Finns det något bättre än att få plantera i sin egen jord?”, sa farfar och sträckte upp några jordiga zucchinis mot solen.”Kolla så vackert”.

”Du kan ju bara köpa dom från Coop”, mumlade jag. ”Finns i vilken affär som helst”.

”Det är inte samma sak.”, sa farfar, ”Inget slår ens egen jord”.

Väl hemma i lägenheten slog sig alla ner framför den stora tvn. Bakom stod ett trettiotal växter som fyllde en fjärdedel av vardagsrummet. Vissa var i krukor, andra i vita grekisk-youghurt behållare.

Några år senare skulle en till behållare adderas. En i glas, som innehöll jord som farfar hämtat hem från sin hemby Loubiye 60 år efter att han tvingats därifrån. Han sa att han ville begravas med den jorden.

På hans begravning hällde vi den Palestinska jorden över den svenska.
Det var vackert och sorgligt på samma gång.

Under talets gång insåg jag hur tacksam jag är för min hemstad.
Det är traumatiserande att tvingas lämna sitt hem, bli rotlös.
Sundsvall gav min familj chansen att slå rot igen.
När jag kom ner i folkhavet & såg min familj blev jag tårögd.
Jag kom dit för att hylla 400 år av Sundsvalls historia, och slogs plötsligt av hur jag och min släkt föralltid är en del av den, och den av oss❤️ | Posted on 04/Jan/2024 23:21:36

Gina Dirawi Instagram – Guldbaggegalan 2024 💫
📷: @izaboethius
Gina Dirawi Instagram – Guldbaggegalan 2024 💫
📷: @izaboethius

Check out the latest gallery of Gina Dirawi