Home Actress Clara Henry HD Instagram Photos and Wallpapers May 2024 Clara Henry Instagram - Igår sprang jag mitt första pass efter förkylning och här är jag nu för att klaga på hur vidrigt det där är. Pulsen känns ända upp i halsgropen, lungorna svider, andnöden is real och slem överallt medan man lunkar fram i 7km/h och tar promenadpaus var femhundrade meter. Då hatar man löpning!!! (Sen river man av två-tre såna slempass och då älskar man det lyckligtvis igen.) 📸: @emmatull

Clara Henry Instagram – Igår sprang jag mitt första pass efter förkylning och här är jag nu för att klaga på hur vidrigt det där är. Pulsen känns ända upp i halsgropen, lungorna svider, andnöden is real och slem överallt medan man lunkar fram i 7km/h och tar promenadpaus var femhundrade meter. Då hatar man löpning!!! (Sen river man av två-tre såna slempass och då älskar man det lyckligtvis igen.) 📸: @emmatull

Clara Henry Instagram - Igår sprang jag mitt första pass efter förkylning och här är jag nu för att klaga på hur vidrigt det där är. Pulsen känns ända upp i halsgropen, lungorna svider, andnöden is real och slem överallt medan man lunkar fram i 7km/h och tar promenadpaus var femhundrade meter. Då hatar man löpning!!! (Sen river man av två-tre såna slempass och då älskar man det lyckligtvis igen.) 📸: @emmatull

Clara Henry Instagram – Igår sprang jag mitt första pass efter förkylning och här är jag nu för att klaga på hur vidrigt det där är. Pulsen känns ända upp i halsgropen, lungorna svider, andnöden is real och slem överallt medan man lunkar fram i 7km/h och tar promenadpaus var femhundrade meter. Då hatar man löpning!!! (Sen river man av två-tre såna slempass och då älskar man det lyckligtvis igen.)

📸: @emmatull | Posted on 29/Apr/2024 21:05:49

Clara Henry Instagram – Sprang årets första lopp igår! En backyard, @run_raisers Winter Bay Backyard Ultra. En backyard är alltså att man springer en särskild bana på 6,7 kilometer (fast gårdagens lopp var 6,81 men hur som helst) en gång varje timme tills man inte vill/kan/orkar mer. Målet var 12 timmar, ~82 km. Mitt första ultrapass på väldigt länge. Var nervös, både på grund av det, men också för att jag tillbringade dagen innan i soffläge med ett oförklarligt illamående och hade noll lust att springa en hel dag med kräkmage. Men kräkmage slapps! Magkramper infann sig visserligen och var stundtals en (bokstavlig tyvärr) pain in the ass (tmi, förlåt) och vissa varv (4-5 och 8-9, dumma dumma varv) var så jävla plågsamma (varmt!! Segt! Hög puls! Stela baklår! Olycksbådande magkurr!) men sen är ju ultra en så sjuk sport för däremellan mår man ju bra? Livet är bäst? Man trycker i sig två koffeintabletter och en näve chips och kan plötsligt springa i en jävla evighet? En evighet blev det inte. Men 13 timmar. Och fan vad nöjd jag är med det. Man är ju så ambivalent innan, det går så rasande fort mellan att tänka “shit tänk om jag inte klarar mer än typ 5 varv” och “men tänk om jag klarar MER ÄN TOLV DÅ”. Och den där tanken om att om kroppen känns bra, då kör jag fan ett bonusvarv, den var ständigt närvarande och slog lite extra rot när varv 10-11 kändes som mina starkaste, gladaste timmar. Så då blev det så. 88,5 kilometer, en medalj och en blåsa på vänster stortå till samlingen. Tack för fint lopp! Tack Johnny, Ida, Jonathan mfl för sällskap och moralstärkande löpsteg! Tack Ellen, Fille och Fakiren för support! Tack vädret för att vi slapp regn! Tack knäna för att ni höll! Tack koffeintabletter för att ni finns!
Clara Henry Instagram – Sprang årets första lopp igår! En backyard, @run_raisers Winter Bay Backyard Ultra. En backyard är alltså att man springer en särskild bana på 6,7 kilometer (fast gårdagens lopp var 6,81 men hur som helst) en gång varje timme tills man inte vill/kan/orkar mer. Målet var 12 timmar, ~82 km. Mitt första ultrapass på väldigt länge. Var nervös, både på grund av det, men också för att jag tillbringade dagen innan i soffläge med ett oförklarligt illamående och hade noll lust att springa en hel dag med kräkmage. Men kräkmage slapps! Magkramper infann sig visserligen och var stundtals en (bokstavlig tyvärr) pain in the ass (tmi, förlåt) och vissa varv (4-5 och 8-9, dumma dumma varv) var så jävla plågsamma (varmt!! Segt! Hög puls! Stela baklår! Olycksbådande magkurr!) men sen är ju ultra en så sjuk sport för däremellan mår man ju bra? Livet är bäst? Man trycker i sig två koffeintabletter och en näve chips och kan plötsligt springa i en jävla evighet? En evighet blev det inte. Men 13 timmar. Och fan vad nöjd jag är med det. Man är ju så ambivalent innan, det går så rasande fort mellan att tänka “shit tänk om jag inte klarar mer än typ 5 varv” och “men tänk om jag klarar MER ÄN TOLV DÅ”. Och den där tanken om att om kroppen känns bra, då kör jag fan ett bonusvarv, den var ständigt närvarande och slog lite extra rot när varv 10-11 kändes som mina starkaste, gladaste timmar. Så då blev det så. 88,5 kilometer, en medalj och en blåsa på vänster stortå till samlingen. Tack för fint lopp! Tack Johnny, Ida, Jonathan mfl för sällskap och moralstärkande löpsteg! Tack Ellen, Fille och Fakiren för support! Tack vädret för att vi slapp regn! Tack knäna för att ni höll! Tack koffeintabletter för att ni finns!

Check out the latest gallery of Clara Henry



Categories

Company

Follow on

© Gethu Cinema. All Rights Reserved