Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt.
Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i.
Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det.
Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet.
Det är en historisk tid.
Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt.
Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här.
Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.
Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt.
Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i.
Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det.
Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet.
Det är en historisk tid.
Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt.
Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här.
Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.
Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt.
Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i.
Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det.
Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet.
Det är en historisk tid.
Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt.
Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här.
Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.
Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt.
Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i.
Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det.
Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet.
Det är en historisk tid.
Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt.
Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här.
Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.
Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt.
Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i.
Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det.
Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet.
Det är en historisk tid.
Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt.
Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här.
Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.
Häpp!
Att vara vid liv = En nåd.
Förutsättningen för liv = Att ha en kropp.
Onödig grej = Kriga mot den enda förutsättningen för liv.
Fakta = Någon tjänar grova pengar på inte bara det⬆️ kriget. På vartenda tvivel som planteras i människan då marknadens matriser pressas ner över vår vidunderliga organism.
PS: Visste du att vi använder samma del av hjärnan för att förstå andra människor som för att förstå konstnärliga och poetiska uttryck? Nå, då vet du också hur viktigt det är med kultur i ett samhälle. Och varför det är katastrof att skära ner på det, minska stöd, styra utbud osv. Just sayin’. Puss DS.
Vi kan inte O-se det vi sett.
Vi kan inte O-veta det vi vet.
Strössla glitter och fanfarer över massgravar, massakrer och sönderbombade barn, men det finns inget i hela världen som kan dölja brotten mot mänskligheten som visats upp för hela världen, i flerfärg, i rörliga bilder, rakt in i våra medvetanden. Vi vet. Vi ser. Det går inte att förklara bort. Det är ett groteskt skämt att någon ens försöker.
Det är ett EXTREMT politiskt ställningstagande att låta ett land som står anklagat för folkmord och etnisk rensning vars framfart vi dagligen följer, vara med i en sk musikfest. Ett land som inte bara mördar kvinnor och barn, och bombar bort barns kroppsdelar utan också mördar musiker, poeter, artister, journalister… DET är DET som är extremt. INTE att protestera. Det är inte bara en demokratisk rättighet, det är en självklarhet.
#party #mellofest #eurovisionsongcontest #eurovision #happy #music
Evighet
En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.
Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort
dess heliga hemlighet?
Vår dag blev för kort.
Vi strävar i kramp,
vi formar i strid
ett verk, som skall bli evigt –
och dess väsen är tid.
Men än faller tidlösa
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn,
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.
Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.
Karin Boye
Hobbitar är också människor.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Sju bilder i posten.
Systematisk avhumanisering leder till att människor som har något kvar av sin mänsklighet kräver förmänskligande.
Repost @imthebalaban
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
På min hemsida har jag länkat till lite av all radio jag gjort, och ett par intervjuer. Jag började ju 1992 så det blir en del. Jag älskar radio. Det är något av det finaste jag fått jobba med. Alla samtal med människor från tusentals olika livsplatser har lärt mig mer än jag kan formulera här. Tack.
1. Sommar i P1 2018
2. Vinter i P1 2019
3. Söndagsintervjun 2021
4. Värvet 2019
5. Serien ”Kroppskontakt” i P4. (18 avsnitt)
6: Den sista bilden är från intervjun med Gustaf, 5 år som blev ett avsnitt i programmet ”Söndagarna med Stina Wollter”. Sättet jag hittade honom på var lite speciellt: jag var i domkyrkan här i uppsala och det pågick en guidad tur samtidigt, jag hörde guidens röst eka även om jag inte såg gruppen. Plötsligt blev guiden avbruten av en barnröst. Rösten liksom tog över berättandet; initierat och kunnigt. Jag trodde jag hörde i syne. Jag letade upp en vaktmästare el dyl och frågade vilka guiden och barnet var och sen gällde det att hitta dem, fråga om lov att få intervjua barnet och ordna med mötet. Avsnittet heter ”Stina i kyrkan med femårige Gustaf”. Jag hade det programmet i 4 år och hade en långintervju i varje avsnitt. Det blir omkring 200 personer. En enda av dem var sk ”kändis”. Det var farsan. Jag ville göra det och jag är glad att det blev, även om jag aldrig lyssnat på det.
South Africa has returned to the International Court of Justice (ICJ) urging it to order Israel to halt its assault on Rafah as part of its case accusing Israel of genocide against the Palestinians.
South Africa, which filed its case in January over Israel’s genocide in Gaza, is seeking additional emergency measures over its offensive on Rafah, a city in the southern Gaza Strip where more than one million displaced Palestinians had sought shelter from Israeli attacks on other parts of the enclave.
It told the court in The Hague on Thursday that the Palestinian people are facing “ongoing annihilation” and the assault on Rafah was “part of the endgame in which Gaza is utterly destroyed”.
Israel is pressing on with its attacks in Rafah despite “explicit warnings” that they could carry “genocidal” consequences, South African lawyer Tembeka Ngcukaitobi said.
Israel will respond in court on Friday.
Minutes before the court hearings opened, Israeli Defence Minister Yoav Gallant said the operation in Rafah “will continue as additional forces will enter” the area.
