Stina Wollter Instagram – Hej kompisar! Såg just att 5000 följare droppat av på sju månader cirka. Mitt flöde är inte helt ”som vanligt” även om jag/det alltid fångat upp och tagit ställning på olika sätt. Det är en unik tid vi lever i. Jag kan inte öppna instagram utan att mötas av ja ni vet ju. Men kanske förklara att även om livet pågår, jag jobbar, lever, dansar, tänker, skapar, så bleknar allt i skenet av en förälder som packar in sina tre blodiga barn varav den minsta liten bebis, i vitt lakan och gråtande tar farväl. Jag kan vakna och ha en tanke om en post men den slocknar när jag ser att en ny massgrav hittats, med bakbundna, halshuggna, levande begravda palestinier i. Palestinas sak har varit en självklar del av hela mitt vuxna liv, många har nog samma erfarenhet. Folke Bernadottes försök att få Israel att respektera de gränsdragningar till staten som blev givna och hur han mördades av de som senare blev ministrar betyder något i vårt land. Vi är många som vet om att Israel brutit mot 130 FN-resolutioner sen -48, att de 1951 accepterade den 4 Genèvekonventionen men aldrig respekterar den och aldrig stått till svars för sina brott, vi har följt framfarten, terrorn, massakrerna, de illegala bosättningarna. Jag var 18 år då Israel 1982 förstörde det palestinska forsknings- och kulturcentret i Beirut och beslagtog arkiven – ”de mördade det palestinska minnet” skrev en tidning. Israel har aldrig förnekat det. Och ja, jag är en av dem som minns ett annat Sverige, jag minns ett Sverige som självklart och tveklöst stod i solidaritet med det bestulna, ockuperade Palestina, som kämpade för dess rätt till frihet och självständighet. Det är en historisk tid. Och vi lever mitt i den, kliver upp på morgonen, borstar tänderna, arbetar, äter, köper mat, samtalar och går på kalas, kokar en soppa, kramar en vän, sitter i solen, spolar toaletten, dricker vatten ur kranen, dammsuger vardagsrummet och bara finns och fungerar mer eller mindre flowigt. Jag är samma Stina, samma människa, men någonting är sönder, ett hack, en osäkerhet. Men jag är här. Bilder från spelningen på @urkult 2019, som var som att bäras av en varm famn. Snart har vi något fint att berätta gällande sommarens planer.